MENY
Jag var självsäker, det kändes bra och jag trodde att jag skulle ta den där examen. Men det gjorde jag inte. Det räckte inte hela vägen.
Besviken, skamsen och i lätt obalans åkte jag hem igen. Ingen brosch på jackan.
Jag hade ju räknat med det, jag ville vara bäst. Så som jag alltid vill. Men det var jag inte. Det var tråkigt att inte nå målet som jag hade satt upp. Men jag kände mig ändå inte skitdålig och värdelös, vilket jag trodde att jag skulle göra. En del av mig var självklart besviken, arg och ledsen, medan en annan del av mig skakade av sig det snabbare än vad jag förväntat mig. Det var så skönt. Att hantera misslyckandet, lära sig av det och ändå vara stolt över hur långt jag kommit. Att kunna se var jag är, istället för bara vart jag ska. Ni vet, alla visdomar på jorden och hela internets samling av inspirational quotes bara kom till mig. Att en lär sig av motgångar, en drake stiger i motvind och andra ostiga grejer en kan sätta upp på väggen. Men det var inte så tokigt, det kändes ganska bra. Ibland måste en våga vara seriös, och inte skratta bort saker.
Jag lärde mig massor, och jag är också nöjd med min prestation. Hur jag kunde hålla fokus och hantera situationen och mitt eget humör. Jag kommer nog försöka igen, och då vara bättre förberedd. Alla som blev examinerade var grymma. Och jag skäms inte alls över att vara med i det gänget som inte blev godkända. Tvärtom. Det var en rolig vecka tillsammans.
Tack till alla som har trott på mig, stöttat och hjälpt till på olika vis.
0