MENY
Det har varit en riktigt fin månad sen vi hördes sist. Det är knappt så att jag minns exakt varför, men jag har mått bra. Jag har fått hänga med riktigt bra gäster på guidningarna. Under säsongens offpist-guidningar är det oftast övervägande del män som är gäster, ibland är det inte en enda kvinna med i gruppen. Men under en vecka hade jag två grupper med bara kvinnliga åkare. Superkul att se! Kvinnor som vill uppleva naturen, skidåkningen och utveckla sin åkning och sig själva. Målet är ju så enkelt, att alla ska känna sig välkomna på berget och nu händer det saker.
Jag har verkligen njutit av skidåkningen efter att pressen från examen släppte. Bara åkt varierad åkning och haft kul. Landslaget i Puckelpist coachade oss en kväll, jättekul! En fin kväll i Stendalen för några veckor sen, var Daniel tillbaka på skidor igen, ca 8 månader efter olyckan. En dag som jag verkligen längtat efter och sett framför mig. Jag kanske skriver om skadan någon gång, men ni kan ändå lista ut att det har påverkat oss. Varje dag som går är en dag längre bort från kraschen, och en närmare att han är helt återställd.
April är nästan slut.
I hallen står ett par sprillans nya topptursskidor och lyser i kvällsolen som letar sig in mellan mina nyuppsatta gardiner. Så toppturer ska det bli i maj, och så ska jag åka hem till Dalarna och hälsa på. I helgen får jag återse vänner och det är fest. Jag ska också göra fler grejer som jag ska berätta om, men inte riktigt än. Livet går upp och ner, men jag har tur som får väldigt många stunder när det är riktigt bra och när det känns som att tacksamheten bäddar om en om kvällen.
0