MENY
Livrädd är kanske en överdrift, men det bor definitivt en oro i kroppen när jag drar ner i backen. För några minuter sen har jag stått nästan först i en kö som växte snabbt. Alla väntar på första liften upp för dagen och inget räknas om man inte är först. Patriarkatet och jag, i VM8:an. Härligt.
Det är samma visa oavsett var vi är. Män lyssnar lika lite på kvinnor i mötesrummet som i liftkön, på samma sätt som de armbågar sig förbi, tar plats på någon annans bekostnad och samtidigt riskerar andras säkerhet när de överskattar sin förmåga och krockar in i andra åkare som är hälften deras storlek. Jag investerar i säkerhetsåtgärder, ögon i nacken under åken, tar ansvar för någon annans ansvarslöshet. Både på väg hem från krogen och i Gästrappet.
Bittra toner från en i övrigt positiv, peppad och väldigt glad ginger. Jag uppmanar bara som vanligt till att det är dags att ta ansvar för er själva, för jag har faktiskt fullt upp med mitt. Och kom ihåg att dålig attityd är rimlig attityd.
0