MENY
En hälsning från heltäckningsmattan. Jag ligger golvet framför kaminen där veden som jag högg imorse värmer skönt. Det är vårt enda ekonomiskt hållbara sätt att värma upp huset. Att bo här på ön känns hittils väldigt bra. Det är kallt i huset, förutom i allrum/kök där vi har kaminen. Vilket är lite mysigt, för alla håller sig i värmen och umgås, lagar mat, dricker vin och gör yoga i samma rum. Dagens händelser återges alltid på rapp och uppjagad franska för den som vill lyssna. De två kanadensarna ger en nyanserad bild av sitt gemensamma(?) hemland, Quebec ivrig att distansera sig. Den lilla famlijen på Wilkin Road består nu av fem personer och vi trivs med varandra.
Arbetsdagarna börjar tidigt och slutar sent. Pekpinnarna är långa och många. Kollegorna är från hela världen. Efter att ha känt mig sedvanligt bortkommen de första veckorna kan jag nu sova på 06.50-bussen upp till berget och småprata på mitt andra språk i lunchrummet. Varje dag lär jag mig något nytt och jag tycker det är så kul.
0