MENY
Tack för all respons på mitt inlägg om skidåkning och feminism. Hur kändes det? Bra, informativt, provocerande? Diskutera, kommentera och dela gärna. Det är därför jag delar med mig till er. Så att vi kan komma framåt tillsammans.
Diskussioner om viktiga(!) saker, enligt mig, är svåra att få till i vardagen. När jag tar upp någonting eller slänger ur mig något ofarligt som exempelvis ”män har svårt att prata om känslor” skruvar folk på sig och tar till universal-svaret ”njae, det där tror jag är individuellt” och sen pratar vi om fordonsskatt igen. Inte vet jag, släktmiddagar kanske inte är det bästa stället att prata om jämställdhet på. Barer och nattklubbar är inte heller bra ställen att ta upp sådana ämnen. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Visst kan jag förstå att jag är irriterande ibland. Men inte tillräckligt för att män ska bli så fruktansvärt provocerande och hotfulla som de blir efter ett par öl och en diskussion som de själva faktiskt inledde. Det brukar sluta med att jag måste inse att jag är för ung för att förstå saker, borde hålla käften, för alla är tydligen redan feminister.
Så prata inte om det på restaurangen. Inte på arbetsplatsen. Inte i politiken, det är ju en kvinnofråga. Ta det på kvinno-mötet med alla de kvinnliga politiker som bryr sig om sånt. Du kanske kan prata om det i sällskap av nära vänner som redan har förstått och då finns det ingen som kan komma med nya idéer. Vi bara sippar på våra glas med feminist-vin och klagar på samma saker om och om igen.
Men utöver det, verkar det som att det aldrig är ett bra tillfälle att prata om jämställdhet. Konstigt.
0